Last day in Paradise

Ja, det har varit mången tårar och förtvivlade utrop idag.
Adjö-kramarna började ju redan på morgonen så vid tio-tiden smorde jag in hela mig med olja så att jag blev hal som en tvål och därmed gled ur deras grepp.

Läs lite mellan raderna och fatta att jag är ledsen.
Jag tycker på riktigt att det är världens bästa arbetsplats.
(OBS!! SANT!!)
Jag ska ringa E-M varje dag och be om att komma tillbaka.
Bara hon inte tycker att jag e tjatig, Äh, jag får hoppas på utmattning.