I morse gick jag och minigrisen ut på en promenad, det va inte meningen att vi skulle gå så långt, men det sket sig ju. Vi gick till samma ställe där vi gick vilse en gång men höll oss till vägen där vi hittade.



Ja vi knallade iväg hemifrån och in mot skogen iaf.
Jag får solen i ögonen och börjar kisa hysteriskt.
Ja ni förstår ju själva.



Jag blev Clint.
Varenda gång minigrisen gjorde något duktigt och kom springandes för att få en korvbit som han alltid brukar få så kisade jag om möjligt ännu mer och väste fram:

Do you feel lucky..?
Do you..?
Punk..?

Satt han kvar och såg glad ut så gav jag han ett bloss på min clint-hängandes-i-mungipan-cigg.

Efter tredje gången kräktes han.

MORSKA UPP DIG skrek jag.

You have to learn to be tough you damn dog or you will not survive in theese dark woods vääste jag fram mellan mina tunna clint eastwood-läppar.

Ungefär 36ggr träffade vi på Ceasars nemesis.
granjävlen.





Han blir som besatt och jag tycker att det är skitroligt att se han hoppa, skutta och verkligen göra allt för att få granjävlen i småbitar så jag står ju och hejar för fulla muggar..
Tjooohoo..eller vänta nu..

Hur blir det med..

..julgranen...?

CEASAR NEEEEJ!!!!!