TACK SÖREN!!!!

Igår så lyckades vovven äääääntligen ta sönder sin älskade pipleksak.
Äntligen slapp jag höra det förbannade pipandet från morgon till kväll.
Äntligen kunde jag sluta gå omkring och muttra "tack så JÄVLA mycket för att du gav en pipis till min hund, SÖREN!!!"

Efter att pipisen gått sönder så gick jag och la mig och sov. Jag sov bättre än vad jag gjort på mången år. Det kändes som att en sten (inte pappa) lyfts från mitt hjärta.

"FINALLY A LIFE WITHOUT PIP!!!" Vaknade jag av att jag skrek..

Åkte glad i hågen till jobbet idag, presterade bättre än någonsin. Mina arbetskamrater frågade vad det va med mig.

"I´VE GOT THE POWER" vråålade jag
dom svarade:
"Vi vet.. men är det nått speciellt som hänt?"
"Pipen är död!!"
Det blev ryggdunk och gruppkramar sen återgick vi till arbetet.

Nu när jag kom hem så kom en väldigt glad vovve och mötte mig i dörren..
Men vad har hundfan i munnen!?!?
EN NY JÄVLA PIPLEKSAK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
och han älskar den.
TACK SÅ MYCKET SÖREN!!!

Nu sitter jag och funderar på vad jag ska ge Sörens fru Lis i julklapp.
Ett trumset?
En trumpet?
En elgitarr med förstärkare?
+ såklart en muta så att hon spelar cirka 23timmar om dagen.
Eller ja, 8timmar, sen får jag hyra in någon som kan vara där och spela dom resterande.

Nu ska jag gå och lägga mig. Med en sten i mitt hjärta. En stooor sten. (ej pappa)