Jag kan ha funnit svaret till att jag slutade blogga. Varje gång jag sätter mig vid datorn händer detta.
Visst. Ser säkert väldigt mysigt ut. Det är det inte. En katt som tycker att jag absolut inte ska sitta och knappra utan klappa honom i stället. Rätt va det är så får man en klo i låret.
Jag är den jag är tyvärr och allt jag skriver ska tas på största allvar. För jag är som vi säger här i Långis "inte den som skojar till det i onödan". Varför skratta när man kan nöja sig med att dra lite på munnen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar